Så skrev pressen om några av Patrik Ringborgs konserter (sidan är ännu i arbete!):

Operagala, Berwaldhallen, Stockholm, 05.04.2008

Ringborg leder energin rätt
... Om förbundslandet Hessens norra gräns varit östersjön hade det åtminstone inte förelegat några formella invändningar mot att inbjuda Staatstheater Kassel till Östersjöfestivalen. Sjövägen är annars den väg som operorna brukar ta för att nå Berwaldhallen helskinnade, det vill säga kompletta, i ett stycke. Men förpackade som smycken, som "operapärlor" eller lösryckta scener, går det bra även landvägen. Särskilt med Patrik Ringborg på pulten, ty allt han tar i ger mersmak. Han är för närvarande Kasseloperans Generalmusikdirektor, vilket är en finare titel med mer husmakt än chefdirigent.
Det var främst tack vare hans insats som rubriken "I afton opera" över veckans konserter med radiosymfonikerna - två korta och två långa - fylldes av samma lyckokänsla som efter en av sann sångarglädje fullmatad operakväll, där både sångarna och orkestern har kommit till sin rätt. Marknaden översvämmas av dirigenter som inbillar sig att deras uppgift mest är att ladda arbetsklimatet med energi. Ytterst få - i skrivande stund tänker jag mest på Herbert Blomstedt och Myung-Whun Chung (och på Toscanini naturligtvis) - har förmågan att leda sin energi in i frasen och placera den där den lyser som starkast.
Också Patrik Ringborg har den; varför alla gillar honom är lätt att förstå. Bakom allt flaxande med armarna och hans spontana danssteg döljer sig en djup övertygelse om väsentligheter som eggar både sångare och musiker att ge sitt yttersta.
(Sydsvenska dagbladet, 17.02.1992)

Symfonikonsert, Musikhögskolan i Malmö, 15.02.1992

En stjärna är född
... Men denna dag såg vi en ny ung svensk dirigent av klass ta ett väsentligt steg mot höjderna. "Johannes uppenbarelse" måste ha varit den största uppgift och utmaning Patrik Ringborg, mött. Vilken eld! Vilken behärskning! Denna kombination av engagemang och stramhet gjorde djupt intryck. Har vi äntligen fått något som motsvarar det finländska dirigentflödet?
(Sydsvenska dagbladet, 17.02.1992)

... Ibland var tilldelningen av decibel per capita alldeles överväldigande, ty dirigenten Patrik Ringborg la inte fingrarna emellan. Och varför skulle han det: här gäller det stor duk och skarpa färger. Men samtidigt fanns det en övertygande resonans för också de mildare inslagen. Den helt unge dirigenten Ringborg imponerade stort genom sin förmåga att styra orkestermekaniken och sin musikformarförmåga.
(Arbetet, 17.02.1992)

Drömmande och smekande Wagnertolkning. ... Sordinerade blåsarklanger tycktes väva in myt och saga... Både dirigent och musiker visade sig ha gott handlag med Wagners färgrika och flytande harmonik.
(Jönköpingsposten, 15.02.1993)

Ytterligare konsertrecensioner pΠtyska.

Tillbaka till presssidan