Göteborgsoperans lysande framförande av ”Herr Arnes penningar” övertygar om Gösta Nystroems storhet.
En klangvärld full av varsel och mystik som återkommer med fördjupad verkan i aktens andlöst vackra final. Och som i Patrik Ringborgs, körens, orkesterns och solisternas lysande framförande verkligen övertygade om Nystroems storhet. Jag har nog inte ryst så av harmoniska skiftningar sedan jag hörde Claude Debussy senast.

Göteborgsoperan gör verkligen en välgärning när man nu framför verket i en konsertant version, ledd av den utomordentlige dirigenten Patrik Ringborg. Naturligtvis borde Nystroems musik överlag framföras oftare, inte minst av orkestrarna i Göteborg. ... Man slås av känsligheten i Nystroems orkesterkolorit, och det originella sättet att använda sig av kören som färgläggare och stämningshöjare. Lyssnaren hamnar just i mitten av landskapet, med den öppna horisonten och den stora himmel som innebär både frihet och hot. Det finns en mjukhet i tonspråket, men också en expansiv fränhet, och Patrik Ringborg lyfter fint fram denna motsägelsefullhet i uttrycket.
Poängen med konsertanta framföranden av det här slaget är just att man får fylla i konturerna själv. Allt sker genom musiken och hur den klingar.