...

När Hans Gefors nu har förvandlat Notorious till opera har han fantiserat fram sitt eget sound, vänt ut och in på sig som kompositör och frambringat en operamusik som skimrar och skälver i alla nyanser. Och som bjuder på såväl salsa som samba samt helt magnifika körer. En musik som stannar upp, går loss och briserar utifrån en puls som följer Hitchcocks rytmiska klippning och bildflöde, men som intensifierar uttrycket till operanivå. Inte sällan till det rent gastkramande. Något som kvällens dirigent Patrik Ringborg bidrog med genom sin suveräna musikaliska ledning.

Gefors arbetar med tydliga medel: välstrukturerat material, latinorytmer, vändningar ur musikhistorien. I en virtuos scen skiktas scenbilden i tre delar – ett samtal på en fest, körens gäster och hiskliga upptäckter i källaren – samtidigt som Gefors lagrar de musikaliska skikten lika flyhänt som en Verdi eller Mozart. Patrik Ringborg svarar här liksom i övrigt för ett strålande arbete tillsammans med orkestern.

Gefors ovanliga instrumentation med såg, elgitarr, udda brass och latinamerikanska slagverk är en annan av operans verkliga styrkor. Partituret måste vara en rysare i sig med alla olika rytmiska lager, men dirigenten Patrik Ringborg lyckas dirigera orkester och ensemble till sammanhållna musikaliska storbågar med bibehållen högspänning.

Och musiken är rik. Gefors har skapat ett oerhört mångskiftande partitur, vokalt tacksamt och i orkestern fyllt av expressiva, fantasifulla sätt att tolka och underbygga styckets karaktärer. … Patrik Ringborg har från dirigentpulten total kontroll över det hela.

Tonsättaren har tagit tillvara den: det mångsidiga partituret översvämmar av förbluffande koloristiska effekter, som effektueras av Patrik Ringborg i spetsen för en ytterst vaken och påpasslig operaorkester. Koloriten är inte det enda adelsmärket: här finns också förtätade, lyriskt sköna eller temperamentsfullt skurna sånglinjer, med öra för varje sångares individualitet.

Den med slagverk förstärkta orkesterbesättningen hanteras genialt av kvällens dirigent. Patrik Ringborg har händelserna både på scen och i orkesterpartitur helt i sin hand, och det är ett måste för att få denna innehållsrika musik att smälta samman till en helhet.

Göteborgsoperans orkester och kör briljerar under ledning av Patrik Ringborg...

Gefors lyckas även med andra fiffiga infall i sitt partitur. Körscener gestaltar han till exempel dramatiskt starkt eller med väsande ljud, som ger operan sin ”notoriska” karaktär. Också den sydamerikanska stilen i Rio hörs gång på gång i slagverket, medan korta figurer i violinerna [sic!] påminner om skrikande måsar. Vid sidan av sångarna spelade även instrumentalisterna så att man inte kunde märka att de uppförde ett splitternytt verk. Under Patrik Ringborgs musikaliska ledning verkade de alla vara i strålande högform.

En ny opera som bygger på Hitchcocks thriller har brister men är superbt framförd
Gefors med sin regissör Keith Warner och sin dirigent Patrik Ringborg har hittat guld när den svenska sopranen Nina Stemme engagerades, och har format Bergmans roll som Alicia runt hennes förmåga att förändra ett rums färg och fokus med sin röst. Gefors har skickligt använt denna kraft, i långa, sjungande fraser, men också skrivit en skimrande orkestersats som hänger samman med Stemmes magnetiska röstkvalitet. Musiken är genomgående enastående, både agil och kraftfull, kanske med en doft av Bernard Herrmanns partitur till Vertigo, inte stilistiskt sett, men genom sin förmåga att förvandla vårt sätt att uppfatta tiden och det fysiskt möjliga.

Vid sidan av världens största Wagnersopran Nina Stemme inkluderar stjärnbesättningen Katarina Karneus (i en briljant tolkning av Madame Sebastian), John Lundgren, Michael Weinius och Patrik Ringborg som leder det hela på pulten. Keith Warners produktion, som sammanfaller med hundraårsfirandet av Ingrid Bergmans födelse, är en rysare som måste ses.

Som grädde på moset så utmärker sig GöteborgsOperans orkester under ledning av Patrik Ringborg extra markant denna urpremiär och om det alltid lät så här fint om nyskriven musik skulle det vara en fröjd att sitta i en operasalong flera kvällar i veckan.

2009 väcktes idén att komponera en opera baserad på Alfred Hitchcocks film Notorious och i Göteborg har Hans Gefors kunnat omge sig med ett team som är idealiskt för att genomföra denna, till att börja med en librettist vars talang snart måste utnyttjas igen, med en rollbesättning som bärs upp av Nina Stemme och med en utmärkt orkester… Partituret kommer till sin rätt på ett superbt sätt genom GöteborgsOperans orkester dirigerad av Patrik Ringborg, såväl när det gäller att få fram känsligheten som när krafterna ska samlas för högsta spänning.

Den svenske dirigenten Patrik Ringborg lägger ner möda på att lyfta fram alla dessa stilistiska snilleblixtar, att hålla samma ensemblen rytmiskt och att följa sångarna som har en svår uppgift.

En enorm klangvärld från orkesterdiket bryter tystnaden och varslar om att vi befinner oss i ett musikaliskt landskap av ovanligt slag under dirigenten Patrik Ringborgs säkra ledning med en orkester som är berikad med inslag som vanligtvis inte förekommer i operans orkesterdike. Ringborg fick uppdraget redan 2011 och har följt komponerandet sedan start. ... Men en svensk solistkvartett av världsklass som till Göteborgsoperans fantastiska orkester tolkar ett nyskrivet svenskt operaverk efter en av filmbranschens stora ikoner är skäl så det förslår att ta för sig.

Passion. Psykologin får musikaliska vingar.
Närläsningen ersätts av ett närlyssnande. Och det fungerar alldeles förträffligt, operan inleds eller snarare exploderar i ett orkestralt piskrapp eller svärdshugg som är en kraftfull uppmaning till att hålla öronen öppna för vidare, högdramatiska tonfall (likt den berömda öppningen på Luis Buñuels debutfilm Den andalusiska hunden där en rakkniv skär genom ett öga, men där det handlar om en brutal uppmaning till att hålla ögonen öppna). Vidöppna öron för en intensitet och energi i de högre registren som inte tillhör vanligheterna. Och här finns det verkligen resurser, orkestralt och inte minst vokalt. Vilket gäng! Det handlar om rena anstormningen, där Patrik Ringborg på pulten har suverän kontroll på skeendet.

...en suggestiv musik, som GöteborgsOperans styrkor under Patrik Ringborgs ledning lidelsefullt tar tillvara. Orkestreringen rör sig antingen genom mikrostrukturer som ger liv åt pulsen hos ett rikt slagverk eller genom ytor eller snarare vågor som höjer sig, växer och stillas alltefter de dramatiska vändningarna.

Patrik Ringborg lät operan klinga med med stor uttryckskraft och GöteborgsOperans kör och orkester arbetade med påfallande hängivelse.

Tills strax före premiären den 19 september slipade Gefors på detaljer och optimerade tillsammans med dirigenten Patrik Ringborg (musikchef i Kassel och ofta sedd gäst vid GöteborgsOperan) den dynamiska balansen mellan orkester, kör och solister. Resultatet: en tilltalande, omväxlande, krävande och effektivt uppbygd musik für operascenen. ... Patrik Ringborg visste redan 2011 att han skulle dirigera uruppförandets serie av tolv (!) föreställningar. Denna uthållighet lönade sig: Gästsolisterna, kören och husets orkester, det brittiska regiteamet och scentekniken – alla strävade här mot samma mål och bevisade att även en «konventionell» (film-)opera som följer traditionen med arior, duetter och ensembler kan berika repertoaren. I alla fall när det musikaliska dramat kommer till sin rätt så rikt på anspelningar, så ironiskt och på ett så individuellt färgat sätt som i Göteborg.