Undantagslöst lyckad är också orkesterns prestation. Mycket koncentrerat förde Patrik Ringborg sina musiker suveränt genom det svåra partituret. De många växlande taktarterna, de abrupta växlingarna i stämning – allt detta musicerades så förebildligt att en instrumental kommentar skapades som understödde den mycket rena regin utan att på ett överdrivet sätt tränga sig på.

De svagas triumf
... Den musikaliska dragningskraft som Poulencs opera har uppstår därvid till stor del i orkesterdiket - inte i de detaljer som hans musikaliska språk har sina rötter i, utan när ålderdomliga sakrala klanger blandas med Puccini-liknande effekter: När de rytmiskt raffinerat smälts samman blir denna musik beroendeframkallande. Av allt detta skapade Patrik Ringborg med Staatsorchester Kassel ett såväl tätt som lätt spel av färger och motiv.
En förklarad föreställning? För vacker för att vara sann? Poulencs musik måste inte skrika för att vara dramatisk. Men den lyser och skapar något som liknar kärlek till karaktärerna. Långt bifall och bravorop i det nästan utsålda operahuset.

Mänsklighetens röst har inte låtit likadan genom epokerna. Ibland är den råare, ibland mildare - ibland med franskt idiom. Francis Poulenc använder inte bara ett antal karaktäristiska harmoniska förbindelser med klang av Richard Wagner i sin tonsats, utan även fullödiga puccinismer. Patrik Ringborg sörjer för en genomgående intensiv tolkning av det totalt sett mycket historicerat klingande partituret - med Nicole Chevalier som Blanche, Cornelia Dietrich som den gamla abbedissan och Monika Walerowicz som Moder Marie, ett halvt dussin solistiska kvinnoröster och en utmärkt damkör blir komponistens intentioner på ett anmärkningsvärt sätt omsatta i en musikalisk bekännelse.

I Poulencs musik berusar aparta färger och kryddade ackord i en orkestersats utan pedantiskt tematisk arbete men med en lättflytande dialog mellan rösterna med många tonupprepningar. ... Rytmiskt fjädrande skänker den galliska klassicisten Poulenc det känslosamma ett uns lätthet. Som känslig musikalisk historieberättare genomlyser GMD Patrik Ringborg partituret i dramats tjänst. Han gestaltar intensiva stegringsbågar med sångarna, så med den amerikaniska sopranen Nicole Chevalier.

Poulencs rika färgpalett är hos dirigenten Patrik Ringborg i bästa händer: Suveränt leder han en Staatsorchester Kassel i högform och ger oss behagliga rysningar.

Till och med när handlingen är stillastående råder oavbruten rörelse i orkesterdiket. Och det är Patrik Ringborgs förtjänst: han behärskar konstens att åstadkomma fina övergångar, så att den stilistiska mångfalden hos den berättande orkestern kan upplevas som en enhet. ... Poulencs regikoncept i ett förstklassigt musikdrama i en övertygande tolkning.

Den mästerligt gestaltade klangbilden tvingar lyssnaren till medkännande. Det episodiskt stämningsfulla, dramatiskt tillspetsade, fint karaktäriserande och enkla, vackra tonspråket påminner om filmmusik. Patrik Ringborg celebrerar den med Staatsorchester Kassel i finslipad precision. Men just genom framförandets perfektion avslöjar sig musiken också som en förförandets konst, därmed också en konst i manipulation.
Det klangliga överensstämmer därigenom fullständigt med operans budskap.

Även musikaliskt sett var det en imponerande kväll...
Högst koncentrerat dirigerade Patrik Ringborg orkestern som följde hans minsta vink. De många känsliga taktväxlingarna och partiturets olika stämningar förverkligades på ett föredömligt sätt och skapade en instrumental fond som utan att dominera understödde den glasklara insceneringen.